Kom hem från örebro för ett tag sen. Bussen lämnade stationen vid halv 9 imorse från stationen. Så var vi framme vid strax efter 9 eller nått sånt. Kikade runt bland en massa högskolor & alla frågar runt, vad ska du göra efter studenten, vad har du för planer & liknande frågor. Men jag vet inte alls vad jag ska göra!? Jag känner att paniken sakta kryper sig fram. För tiden går snabbt, snart står jag där utanför kyrkan med min mössa på huvudet & tycker att livet är toppen! Men dagen efter då? Vad gör jag då? Jag vet ingenting om vad jag vill göra efter studenten. Blir så avundsjuk på Jossan, Malin & alla andra som redan vet vad dom ska göra, har planer & drömmar efter studenten. Men lilla jag då? Ska jag sitta kvar här i lilla värdelösa arboga för mig själv? Nä så får det inte bli! Måste rycka upp mig nu, fixa till mina betyg & göra nått bra av saken. Min tid den kommer också en vacker dag, då jag vet vad jag vill göra. Men jag måste erkänna att det är skrämmande. För tiden går fort. Dags att skaffa sig ett jobb till och börja med? Nä nu ska jag skriva ett cv & dela ut imorgon kanske? Nu måste jag börja ta tag i saker istället för att skjuta dom åt sidan, vilket jag är väldigt duktig på. Som rektorn alltid säger, se till att inte få nått i ryggsäcken, Min släpar i backen nu! :s Nä nu måste jag göra nått åt det, går inte att bara titta på längre!




punkt slut!